isis

ungefär på detta viset ser alla bilder på kameran ut nu för tiden.

tycker om min lilla kise en hel del, det kanske märks?

som en orkan kan jag svepa bort dig

är så himla förälskad i den där håkan. idag längtar jag väldigt mycket till den 17:e april, men ännu mer till den 19:e då jag ska till göteborg för skivsignering och tokdans. gud vad jag har saknat den där stan. räknar dagar och känner mig som femton igen. pirrpirr.

that dream of paris in the morning or a new york window view

nu är vi i färg igen, mitt liv och jag. det känns bra.

molly

det blir väldigt tomt när man förlorar en bästis. jag kommer sakna dig min älskade lilla fina.

TVÅTUSENTOLV

2012 var ett omtumlande år. mina känslor gjorde precis vad dom kände för och jag hann aldrig med. jag kände mig för det mesta som världens lyckligaste, men någonstans långt inne så skavde det hela tiden och jag kunde aldrig sätta fingret på vad det berodde på. jag trodde att räddningen fanns där i personen som stod vid min sida, men insåg i efterhand att det nog var just den personen som fick mig att gå sönder. min lycka var så jävla lycklig och min sorg kändes som världens djupaste, alltid en berg&dalbana, aldrig långt från det ena till det andra.

under våren hittade jag tillbaka till mina vänner. det var prat och tisdagsvin och kramar. det var skratt och kärlek hela tiden. jag träffade nya människor och hamnade på knasiga efterfester. dansade tills benen knappt kunde bära mig. tackade nästan aldrig nej för allt kunde leda till ett stort äventyr, vilket det oftast gjorde. den mesta tiden tillbringades nog ändå tillsammans med honom, i en stad som inte längre var lika främmande eller i mitt hem som han blivit en del av. fortfarande en berg&dalbana inuti, aldrig några svar.

under sommaren åkte vi på fyra festivaler. dom två första var väldigt fina, och egentligen hade det räckt så. dom två sista var fantastiskt bra emellanåt men egentligen tillförde dom mest hjärtskav och tårar. jag längtade bara bort och ingenstans, jag längtade efter närheten och efter att bli sedd. mest av honom, kanske av vem som helst.

sedan blev det höst och jag blev lämnad. utan förvarning trodde jag då, men i efterhand har jag insett att varningsklockorna ringde hela tiden under dom där nio månaderna. jag insåg vilka som verkligen brydde sig, men stängde ute dom flesta. tydde mig till mina killkamrater för allt kändes så lätt med dom. dom tröstade och jag blev överväldigad av hur många som brydde sig, hur många som ville hjälpa och finnas där. nästkommande månad var det alldeles för mycket av vissa saker och ingenting alls av andra, har väl aldrig förut varit så elak mot mig själv men ville inte leva på något annat sätt heller.

sedan blev jag lite starkare, modig. jag trasslade in mig i någon och jag visste att det aldrig skulle bli mer än ingenting alls, men jag stannade en stund ändå. han sa fina saker och jag sög åt mig varenda ord. varenda beröring. sedan sa jag tack och hej och träffade honom inte mer. däremot träffade jag människor som var bättre och mer som jag, människor som fastnade på en tiondels sekund och som fortfarande sitter fast. det var prat och kramar och dans och kyssar alla långa nätter och genom allt det där, genom dom, så insåg jag att jag faktiskt levde på riktigt igen.

det nya året välkomnade jag tillsammans med den finaste gruppen människor. nästan alla dom som jag trivs allra, allra bäst med. dom som känner mig och dom som tycker om mig för att jag är jag. dom som ställer upp, dom som frågar hur det är när jag vacklar. någon undrade vad det bästa som hände 2012 var och jag svarade "att v gjorde slut med mig". det var en fantastisk känsla att säga hej till det nya året med den tanken i huvudet.

så tack för 2012. tack till alla nya människor jag har träffat, tack till alla bekanta som blivit så fruktansvärt mycket mer, tack till dom som alltid funnits där, tack till er som har tagit sönder mig, tack till er som har fått mig att växa som människa. tack till mig för att jag är så jävla stark. tack och hejdå.

mänsklig värme, snälla kom närmre
(trettiosju grader celsius är allting som behövs)

he went to bed with the light on

njósnavélin

------------

don't hold a glass over the flame

det finns ändå ganska mycket som gör det varmt i hjärtat just nu, det känns fint. ibland ramlar jag ihop men då lyfter dom upp mig igen och sedan dansar vi och någon kysser mig, lamporna blinkar och jag blir bjuden på öl och känner mig hemma, sedan efterfestar jag med bra bra bra människor och på morgonen någon gång så somnar vi i en hög på golvet. det är så många på en gång men sådant har aldrig stört mig förut och det stör mig inte nu heller, det får mig bara att le tills jag får ont i kinderna. snart är det helg igen och jag ser väldigt mycket fram emot den, ser väldigt mycket fram emot äventyr och vänner som säger att dom saknar mig.

och för första gången så inser jag att jag nog kommer ta mig igenom det här, att jag kanske redan är på god väg, det känns så himla jävla bra!

-